Fundering
Förut trängdes orden i mitt huvud och hade krig om att få komma ut först. Nu finns det sällan några ord att skriva. Det går längre och längre tid mellan inläggen och kanske var jag för ivrig i början. Jag trodde att jag hade så mycket att säga och att världen skulle stanna om det inte kom ut NU. Kanske skulle jag ha hållt lite på mig, kanske hade jag haft mer kvar att säga nu. Eller kanske var det precis så här jag skulle göra. Tömma mig på ord och åsikter för att nu kunna vila och känna att det är ok att inte skriva så ofta.
Mina ord lyckas aldrig ta slut, fast det är rätt skönt att skriva. Lite terapi och påminnelse om mig själv :) Det kommer säkert avta såsmåningom.. eller.. hm.. när jag är hemma lite kravvlig då skriver jag säkert o lägger upp lite gips, sken och stygnbilder o när karln med glädje har sprutorna i högsta hugg.. :) och sen äre vägen tillbaka och ända till Borneo, så jag får nog vänta på att skrivlusten ska ta slut. OM den inte ändras när jag läst boken jag köpt, som handlar om livet och sätt att leva. hm.. jag har rättstavningsgrejjen här med.. så det är nog datan som gör röda ränder under allt som är fel. Massa röda ränder. Nu blev det rätt mycket här med.. :) Kramen!
Sluta inte skriva S!!! jag tycker att du skriver jätteroligt :-) och bra!