Hm...

Lägenheten är städad och lämnad, huset är rörigt, uppfarten är skottad, veden beställd, beslut är taget och meddelat åt ett håll men inte det andra, några kartonger är uppackade, några inte, vi har gardiner i några fönster, vi saknar i några,  glöggen, laddaren till telefonen, motorvärmarsladden, sängkläderna, min ena jacka, knappnålarna mm är försvunna, första advent på söndag, kläder i kartonger, jeepen krånglar, volvon krånglar...

Det är mycket nu...


Men det gör ingenting för vi är så glada och njuter av livet i vårt fina hus!

Vi är värdelösa. Vi sitter med varsin öl i soffan och tittar på Idol. Lägenheten är kaos och imorgon flyttar vi. Vi packar inte. Vi städar inte. Vi är värdelösa. Vi talar om för varandra lite då och då hur värdelösa vi tycker att vi är. Sen skrattar vi lite och tittar vidare på Idol. Sen surar vi en stund, försöker packa lite... Sen är vi värdelösa igen.

Ett dåligt besked och ett bra. En dag kan inte bli mer lagom än så. Inget beslut är ännu taget och jag ska väga fördelarna mot nackdelarna, fast inte nu. Nu ska jag bara flytta, all min energi går till det.

Det är fullt i mitt huvud. Det är verkligen överfullt och jag behöver in med mer. Vad gör man då?

Stopp i avloppet. Vi har den senaste tiden inte kunnat duscha med fullt sprut utan att få hela golvet fullt med vatten. Idag är jag ledig och tänkte att jag skulle rensa lite i avloppet för att kunna duscha ordentligt igen. Utrustad med blå gummihandskar och en metall-spiral började jag att "gräva". Det blev mycket bättre men ändå inte riktigt bra. Jag blev arg och tog i och tryckte ner min gummihandskbeklädda hand och när jag drog upp den igen hade jag med mig nått som egentligen var alldeles för stort för att få plats i ett smalt avlopp. Efter en snabb analys konstaterade jag att den stora grejen bestod av hår, smuts och snusk. Mestadels hår. Jag fick en hastig rysning och en släng av illamående och bad snabbt till Gud att måtte detta åtminstone bara komma från mig. Samtidigt fick jag en känsla att om allt i snuskbollen kom från mig så borde jag inte ha något hår alls kvar på huvudet... och det har jag ju. Riktigt äckligt men nu rinner vattnet undan hur hård stråle jag än har och jag känner mig duktigt för en stund!

För ett tag sen fick jag ett trevligt blommigt kort i brevlådan. Det var från min tandläkare som tyckte att jag skulle komma dit. Hon hade bokat in mig i början av november. Hitills har jag ringt och ändrat tiden två gånger och min plan var att ringa igen och flytta fram den så att den slutliga tiden kommer att vara någon gång i januari. Vad blev straffet? Jag vaknade med tandvärk imorse. Rätt åt mig skulle man nog faktist kunna säga...

Jag tror att traditionellt sett  är jag och A ganska oromantiska. Vi firar inte hur många år vi varit tillsammans, vi har nog inte ens riktigt koll på det. Vi går sällan ut och äter och tre-rätters här hemma gör vi högst några gånger per år. Visst  kanske vi ger varandra lite extra uppskattning på Alla Hjärtans Dag men den riktiga romantiken anser jag ändå finns i vardagen och inte på förutbestämda kommersiella dagar. Igår fanns något att fira och vi lagade god middag och drack vin. Det blev en underbar start på en underbar helg. Idag har det tvättats fönster och på begäran skall också nämnas att A gjorde en god lunch bestående av varma mackor. Eftermiddagen tillbringade vi på Kupolen och ett mindre romantiskt ställe går väl knappast att hitta. Dock fick jag en varm lyckokänsla i magen när vi satt med varsin latte på Waynes och jag tror att det är det som kallas romantik. Romantik för mig är att veta att man är älskad. Det kan vara god mat på restaurang men det kan lika gärna vara en äggmacka i skogen. Att sitta med varsitt glas rödvin bland damm och kartonger och försöka få till Kents senaste låt på gitarr och piano är för mig mycket mer romantiskt än om dammet hade varit rosen-blad och kartongerna blombuketter. Romantik sitter inte i materiella ting utan i känslan. Känslan av att höra ihop. Känslan av att vara älskad. Jag är romantisk för jag hör ihop med någon och jag är älskad.

Jag behöver en ny mobil. Enligt mig själv så är den jag ha ganska ny men enligt mobilernas (och mobiltillverkarnas) sätt att se det så är den gammal. Lite mer än 3 år. Jag gruvar mig kolosalt för att ge mig ut för att försöka hitta en ny och minns tillbaka för 3 år sen när A och Bror-Stor var med mig för att köpa den som nu gjort sitt. Vi var runt i varenda butik som säljer telefoner och jag tror de skämdes över mig i allihop. Jag ställde pinsamma frågor och hade pinsamma krav på vad som skulle vara och inte vara. Ingen kamera (vilket tydligen var helt omöjligt att inte få), nokia, passa med samma laddare som min gamla, inte för stor, inte för liten, inte för mycket finesser, inte för små knappar, ingen lucka. Däremot hade jag inga krav som svarade upp mot säljarnas argument. Det var Bluetooth, lampa till kameran, mp3, fina färger, super-små platta mm. "Det här är en riktigt snygg telefon" Nej, enligt mig finns inte snygga telefoner. En telefon är en telefon och ok, det finns fula telefoner och töntiga telefoner och sen finns det vanliga telefoner. Men en snygg telefon? Knappast!

Till sist hittade jag en vanlig mobil som jag har varit väldigt nöjd med, trots kamera, mp3 och diverse andra finesser som jag inte behöver. Tyvärr så sviker den mig nu efter 3 år och jag måste ge mig in i detta virr-varr igen.  Egentligen varken orkar eller vill jag och troligtvis skjuter jag upp det ett tag till.  Den jag har nu fyller trots allt sin funktion nästan helt och fullt. Det enda felet är att den nästan alltid stänger av sig när någon ringer till mig. Kanske är det inget fel, kanske har jag någon finess som själv selekterar samtalen till mig? Ja, jag vet inte...