Hm...

Baka muffins, hur svårt kan det vara? Uppenbarligen ganska svårt för fulare muffins har sällans skådats. (Iallafall när de är bakade av en vuxen människa.) Man brukar ju kunna säga att det iallafall blev gott när något bakverk inte riktigt blev att se ut som det skulle...men jag vet inte. Ok, de var inte äckliga men de var faktist inte heller särskilt goda. Lite för smaklösa och lite för kompakta.
 
Det är frustrerande att gilla att baka men inte riktigt kunna!

En ledig dag och det mesta av kaoset är borta. En tur till soptippen och lite övrig ansträngning bidrog. Kartonger står nu på bestämda platser. Den golvyta som finns är dammsugen. Sopsäckar med kläder vi inte använder är lämnade till de som vill ha.


Konstaterandet att denna lägenhet aldrig kommer att bli sig själv igen kvarstår dock. Ett både glatt och sorgligt konstaterande.

Jag lever i ett kaos. Det är kartonger och saker överallt. Jag får sick-sacka för att ta mig fram mellan alla grejer. Mitt i alltihopa har vi två löp-stinna hundar som inte alls förstår varför det inte går att göra valpar med varandra.


Nu vill jag bara flytta och ha det fint  för i detta kaos blir det inte ordning igen.

Det är underbart med ledig helg. Eftersom hundarna lätt hamnar i kläm nu när vi mest bara packar så bestämde vi oss för att göra något som de gillar. Skogen. Det bästa hade nog enligt dem varit Mossebo och träffa Lakrits-trollet men eftersom båda våra tjejer löper så tyckte vi inte att det var någon bra idè. Det fick bli en annan skog istället.  Med kaffetermos, ägg-smörgås och svamp-påsar i ryggsäcken så tog vi en rejäl promenad. Vi trodde på tratt-kantareller men det enda vi hittade var några trötta gula. Inte en enda tratt i hela skogen. Iallafall var det en skön promenad och hundarna (och vi) var härligt trötta när vi kom hem. 

Idag är det packning som gäller igen...

Ledig dag för både mig och A idag. Vi packar och städar som idioter.Vi har packat en hel del kartonger men på något sätt så minskar det inte med saker i lägenheten. Det är som att någon fyller på hela tiden utefter att vi packar ner. Några tomma ytor har vi iallafall åstadkommit så lite nöjda kanske vi kan få vara. Dessutom så fick JAG vara ansvarig för nerpackningen av porslinet. Vet inte varför det blev så men så här i efterhand känns det oerhört bra eftersom jag bara krossade ett enda glas. Helt otroligt med tanke på hur mycket glas och porslin som jag har packat idag och dessutom med tanke på min obefintliga motorik. Ett ynka glas måste räknas som ett obetydligt svinn tycker jag. Det tycker inte A....

På mitt jobb har vi, som på många andra ställen, just nu Rosa bandet-kampanj. Vi säljer Rosa band och även en del produkter med Rosa bandet-logga på. Jag hade inga höga förväntningar på denna kampanj, dels för att den pågår i flera butiker, dels för att det inte är första gången den körs och dels för att jag har fördomar. Jag tror inte att människan är beredd att skänka pengar. Glädjande nog så har det visat sig att jag hade fel. Riktigt fel! Massor med människor köper både band och produkter med loggan. Jag har fått höra massor med uppskattande ord om kampanjen. Återigen har en av alla mina fördomar motbevisats och återigen tänker jag att jag måste sluta att döma och återigen vet jag att detta inte var min sista fördom.  Jag ursäktar mig lite med att jag är lite för snabb på att döma men jag är också väldigt snabb på att ändra uppfattning.

Ok, jag går fortfarande in lite då och då och kollar på tjejen som kräks. Jag skrattar när jag ser det. Min humor brukar vanligtvis inte innefatta folk som spyr i direktsändning men just detta klipp kan jag se om och om igen och jag tycker att det är jätteroligt. Jag skrattar högt men äcklas samtidigt av mig själv för att jag gör det. Vad håller jag på med? Skärpning Sandra!