Hm...

Förstår inte att jag är så trött hela tiden. Jag äter ordentligt, sover ordentligt, tränar, är ute och får frisk luft. Enligt mig själv så gör jag inget fel utan borde vara pigg... men det är jag inte. Jaja, det ger sig nog.
Ska iväg en vända till kupolen nu och se om jag kan hitta något fint att ha på mig på den kommande 30-årsfesten. (inte min egen fest...) Jag har en ganska tydlig bild av vad jag vill ha på mig och det brukar aldrig vara bra. Jag har i min fantasi sett en klänning som antagligen inte ens existerar i verkligheten, och skulle den göra det skulle den antagligen inte alls sitta så bra som den gör i min fantasi. (jag är något smalare i min fantasi...). Sen ser jag framför mig hur jag glider fram i ett par snygga skor med höga klackar. Detta existerar inte heller i verkligheten. Mina fötter kan inte visstas i klackskor mer än 10 minuter och jag vet också av mina erfarenheter att jag knappast glider fram när jag har klackskor, snarare så stapplar jag. Det är alltför ofta som min fantasi krockar med verkligheten och det är alltid verkligheten som vinner. Men att kunna gå på sky-höga klackar i fantasin måste ju iallafall vara bättre än att inte kunna göra det alls....eller??...