Hm...

Måndag igen efter en perfekt helg. Började redan på fredag efter jobbet med en skön promenad runt älven med hundar och M (den onde, som inte är så ond). Ett glas vin och en bra film avslutade kvällen. Lördagförmiddag var vi iväg och tittade på ett trevligt hus och och efter det åkte jag hem till mamman och pappan och fikade. Fick en fin tunika av min snälla mamma. Var dock tvungen att åka hem ganska tidigt för jag hade tvätt som låg och väntade på att bli ren. Sen Tvättade jag. Det var verkligen Tvätta med stort T. Hade bokat  groven också så 2 överkast, massa lakan, dukar mm skulle bli rent. Dessutom den vanliga tvätten. Släpade och bar och önskade ett tag att jag hade varit på jobbet istället. Det finns inget så tungt som blöt tvätt. Det finns ingen så lat som mig. Jag gjorde allt för att slippa gå flera gånger än nödvändigt. Sista vändan hade jag så mycket och så tungt i säckarna att jag fick ta två blöta (iallafall rena) handdukar över axlarna för att kunna bära hem allt blött., dessutom hade jag en säck med torra saker på ryggen. Jag tror bestämt att det var vid detta tillfälle som min önskan om att istället vara på jobbet dök upp.

Mitt i allt tvättande dök bror-stor upp som en räddande ängel. Han hade med sig några söta svamp-bob och ett 1000bitars pussel. Presenter 2 gånger på samma dag som varken var födelsedag eller namnsdag. Det är sånna små saker som gör att en dag i tvättstugan känns lite lättare.

Som ytterligare en räddande ängel ringde min granne H på dörren och frågade om jag ville äta tacos hos henne. Jag funderade inte ens i en sekund innan jag sa ja. Vi var ett trevligt gäng tjejer som åt, drack, pratade och hade trevligt. Dessutom gjorde jag en rolig upptäckt. De som känner mig vet att jag är en riktig klant. Jag tappar fler saker på en dag en vad det flesta människor gör under en livstid. Jag sullar alltid när jag äter. De gånger vi fått virus eller andra konstigheter i datorn är det efter att jag har suttit där. När jag, en endaste gång, lånar As cykel så trillar nyckel ur låset. Efter att ha gått i 3,5 timmar i skogen så är det jag som har tappat dörrnyckeln när vi kommer hem.  Av de tallrikar och glas som har krossats i vårt hushåll så har jag stått för 100%. Jag har alltid tandkrämsfläckar på mina kläder efter att ha borstat tänderna. Listan kan göras lång men jag stoppar här och berättar om min upptäckt istället. Min kära granne H skulle bjuda på popcorn när vi hade ätit. Efter att ha poppat dem i micron så lyfter hon ur påsen. Därifrån droppar massor av fett. Rakt ner på Hs röda byxor. Snabbt på med Yes och skrubba och gnida. Ah, klantigt tänkte jag  och log lite i mitt inre över att det faktist inte var jag. När det var dags för nästa omgång popcorn gör jag min upptäckt. Min granne är också en klant! Hon tar nämligen ut popcornen ur micron på exakt samma sätt som tidigare och får nya, större och fler, fläckar på sina byxor som precis hade hunnit torka efter den första incidenten. Egentligen blir ju inte jag mindre klantig av att någon annan klantar sig men på något sätt så känns det ändå bra att veta att jag inte är ensam!


Kära H, som tack för den goda maten så skriver jag ett mindre snällt inlägg om dig. Det känns inte riktigt rätt men eftersom jag är så trött på att ständigt vara en  ensam klant så bara måste jag skriva det. Förlåt!