Ett tag sen
Jag har inte bloggat på ett tag. Har haft en jobbig förkylning som har sugit ur all energi från mig. Nu har jag fått tillbaka en del ork men känner mig fortfarande ganska mosig. Påsken höll på att gå förbi mig obemärkt men lite ris med fjädrar och en del annat påsk-pynt gav mig iallafall en viss påsk-känsla. På självaste Påsk-afton sov jag en stund på dagen för att vara någorlunda pigg på kvällen. Vi åkte ut till Mossebo och efter den kvällen var påsken fullbordad. Min mamma är nog den bästa i världen på att ta vara på traditioner. Få är nog ens hälften så pyssliga inför julen som hon är inför påsken. Då kan ni ju bara tänka er hur hon är inför julen. Vi, dvs jag, A, Bror-stor, sambo, mamman och pappan avnjöt en underbar påskbuffe. Allt möjligt gott fanns att plocka av men eftersom jag var lite halvknackig så var inte aptiten på topp så för min del blev det mest skaldjur. Sen fikades det och spelades kort, som vanligt när familjen är samlad.
Alla hundar var också samlade och busade med varandra och hade skoj. Vet inte vem som var mest trött när vi kom hem, jag eller våra hundar.
Vakande oerhört tidigt på söndagmorgonen, fyra närmare bestämt, av att våran hund, modell-yngre skrämde slag på mig. Hon hade otäcka kramper och kände inte igen oss. Paniken var nära men historien slutade lyckligt. (dock fick A ett hugg i handen). Det hela var över på några minuter (som i och för sig kändes som ganska många fler...) och hon blev sig själv igen. Tydligen ett epilepsianfall. Denna morgonaktivitet gjorde oss alla trötta så söndagen tog vi det mest bara lugnt och vilade.
Imorgon är det besök hos frisören som står på schema och det känns bra efter att ha varit sjuk och inte brytt sig på några dar.
Alla hundar var också samlade och busade med varandra och hade skoj. Vet inte vem som var mest trött när vi kom hem, jag eller våra hundar.
Vakande oerhört tidigt på söndagmorgonen, fyra närmare bestämt, av att våran hund, modell-yngre skrämde slag på mig. Hon hade otäcka kramper och kände inte igen oss. Paniken var nära men historien slutade lyckligt. (dock fick A ett hugg i handen). Det hela var över på några minuter (som i och för sig kändes som ganska många fler...) och hon blev sig själv igen. Tydligen ett epilepsianfall. Denna morgonaktivitet gjorde oss alla trötta så söndagen tog vi det mest bara lugnt och vilade.
Imorgon är det besök hos frisören som står på schema och det känns bra efter att ha varit sjuk och inte brytt sig på några dar.
Kommentarer
Postat av: Line
Åh stackars lilla hund! antar att hon blev totalt slut av anfallet :(
Bra att du har kryat på dig!
Postat av: Line igen ;)
Tack för att du finns underbara människa!!!
Postat av: C
Hoppas du kryar pa dig ordentligt snart. Jatte mysigt paskfirande sag det i alla fall ut som att ni hade.
Stackars vovven, ge henne en stor kram fran mig.
Trackback